det är bara ord.

när mina dagar känns extra tunga och behovet av att skriva av mig stort, då kommer jag använda mig av denna blogg. jag har en annan blogg också, fast den kommer vara mer inriktad på mitt liv i allmänhet och inte känslorna som jag bär på (som denna blogg till största delen kommer innehålla). ibland kan jag vara arg, så arg. ibland är jag bara ledsen, ibland är jag bara förvirrad. och ibland får jag så ont i hjärtat att jag känner att jag inte orkar mer. det är dessa stunder jag kommer skriva i denna blogg.

och just nu när jag har så ont i hjärtat att jag inte vet vart jag ska ta vägen så kände jag att det var dags att skaffa en blogg som enbart innehåller utlopp för mina känslor. det skulle inte passa sig att skriva alla dessa känslor på min andra blogg eftersom personer som alla känslorna handlar om läser den. nej, då är det bättre att ha en helt ny blogg som ingen vet om, där jag kan skriva precis allt som jag känner att jag vill ner i skrift så att jag slipper behålla det i min hjärna.

okej, vad är det då som gör så ont? jo, att avsluta en vänskap (där man varit tightare än stålmannens kalsonger) efter åtta år är inte direkt jag önskar någon att behöva göra. speciellt när man lovat varandra evig vänskap och speciellt inte när personerna i fråga vet allt om varandra. det gör så förbannat ont. jag har de senaste månaderna varit den som kämpat, varit den som gett allt för att relationen inte skulle trasa sönder. men det har hela tiden känts som att "min kompis" inte viljat fixa den trasiga relationen så jag gav upp allt igår. jag sa "nej", "stopp", "nu orkar jag inte kämpa mer". för jag gjorde det förgäves. man kan inte vara ensam om att kämpa för en relation man inte vill ska gå sönder. båda måste kämpa och båda måste dra sill strå till stacken.

smärtan av att ha mist någon som stått en så nära i över åtta år går inte att förklara i ord. det skulle ju alltid vara vi. men jag tror jag avslutar här och återkommer lite senare, för när allt blir för påtagligt klarar jag inte av att formulera mig.

hoppas ni vill följa med på min resa genom livets alla upp-och-nedgångar. följ med när jag lägger pusselbitarna i mitt liv.