"ett av dina offer". oj. visste inte att man blev ett offer för mig. men när jag tänker efter så jo, jag har nog sårat en del.

hittade en gammal mobil för någon månad sedan. läste igenom massa sparade sms. hade upp emot 20 sms från olika killar vars hjärtan jag krossat.

jag är aldrig ute efter att såra någon men jag kommer sakna den bekräftelsen man får när någon blir ledsen av att man inte har besvarade känslor. för det bevisar ju verkligen på att någon tyckte om en.

alltså seriöst nu. är jag den enda som fungerar såhär eller är detta en hemlighet som alla innerst inne går och bär på?

blir nästan lite smått ledsen på er.
varför kommenterar ni inte?

ni får mer än gärna maila mig. [email protected]
om ni vill berätta något. bekänna något. hjälpa mig. har några frågor.
ja, skriv om ni känner för det.

jag har dejtat säkert 100 killar. jag är 18 år och har dejtat säkert 100 killar.

en av dom spelade gitarr som en gud - men jag blev aldrig kär.
en av dom var en duktig fotograf som alltid tog snygga bilder - men jag blev aldrig kär.
en av dom sjöng som en gud - men jag blev aldrig kär.
en av dom fick mig att skratta till tårar varje dag - men jag blev aldrig kär.
en av dom hade den snyggaste stil på kläder jag någonsin skådad - men jag blev aldrig kär.
en av dom var det vackraste jag sett - men jag blev aldrig kär.
en av dom hade den vackraste och den mest otroliga kropp - men jag blev aldrig kär.
en av dom var så omtänksam att jag fick ont i magen - men jag blev aldrig kär.
en av dom hade precis samma värderingar som mig - men jag blev aldrig kär.
en av dom fick mig att sväva bland molnen varje gång han tog på mig - men jag blev aldrig kär.

viktigt att tillägga är att jag kunnat få dom allihop. jag hade dom i min hand. men gick vidare från alla.

så nu söker jag någon med alla dessa kvalitéer, bara för att jag vet att dom finns. men det finns ingen som har allt. men nu när jag fått uppleva lite av varje, hur ska jag någonsin kunna nöja mig?

jag. kommer. aldrig. att. bli. kär.

det kanske är hemskt fel av mig. jag är tillsammans med en kille som jag inte är kär i, men som är kär i mig. bara för att få känna på det där med att vara i ett förållande.

jag brukar ligga i hans säng, med hans muskulösa armar om mig. och vi pussas. vi kollar in i varandras ögon. vi ler. och vi är vad som kallas pojkvän och flickvän. tillsammans.

och när vi ligger där i hans säng så är det enda jag tänker "det finns någon mycket bättre. det finns någon där ute med snyggare kläder. någon som är musikalisk. någon som har allt som han saknar".

och jag är ond. jag vet ju det. fast jag vill inte heller göra slut. för han är ju det bästa jag vet just nu, men jag vet att det finns någon bättre.

hjälp mig.