det kanske är hemskt fel av mig. jag är tillsammans med en kille som jag inte är kär i, men som är kär i mig. bara för att få känna på det där med att vara i ett förållande.

jag brukar ligga i hans säng, med hans muskulösa armar om mig. och vi pussas. vi kollar in i varandras ögon. vi ler. och vi är vad som kallas pojkvän och flickvän. tillsammans.

och när vi ligger där i hans säng så är det enda jag tänker "det finns någon mycket bättre. det finns någon där ute med snyggare kläder. någon som är musikalisk. någon som har allt som han saknar".

och jag är ond. jag vet ju det. fast jag vill inte heller göra slut. för han är ju det bästa jag vet just nu, men jag vet att det finns någon bättre.

hjälp mig.