jag har väldigt många vänner. många relationer är "ytliga" men många är också väldigt "djupa". jag värderar självklart alla väldigt högt och då kanske speciellt de som står mig lite närmre. skulle det visa sig att en av dessa relationer inte var på topp och kanske påväg att gå sönder lite är det en självklarhet för mig att kämpa och ge allt för att hindra detta, för att försöka få relationen på fötter igen. detta trodde jag var en självklarthet för alla, men det har visat sig att så är det inte alls.

som jag skrev i föregående inlägg så en av mina relationer rejält nedbrutan och väldigt trasig. och inte nog med det så är det min och min allra bästa vän det är så med. självklart känns detta rejält pissigt. men jag trodde verkligen att vår vänskap var värd mer för henne än vad den är. hon har inte gett ett jävla skit för att försöka rädda situationen, ansvaret har tydligen hängt på mig. när jag berättat för henne hur jag känner (att jag vill att hon ska "bjuda till") så har hon lagt skulden och skyllt på mig (jag ska då även tillägga att hon aldrig någonsin har sagt förlåt, och eftersom jag alltid har haft respekt för henne så har jag alltid varit den som tagit på mig skulden). och ju mer jag tänker efter, vad är det för en relation egentligen? i åtta år har jag gått runt och trott att jag har haft en bästa vän som jag älskar över allt annat och som älskar mig mer än allt annat. men vet ni vad? jag tror faktiskt inte jag betyder så mycket för henne, som hon gör för mig. för då hade hon väl kämpat mer än vad hon gör?

en annan sak som är värd att nämnas är att min kompis nästan inte har några andra vänner än mig och det måste väl ändå tyda på något? det är alltid jag som stått vid henne sida, genom allt. och när jag tänker efter kan jag inte förstå hur jag vissa stunder orkat. jag älskar henne, det gör jag verkligen. hon har varit den som förstått när ingen annan förstått och hon har varit den som fått mig att ha de, enligt mig, sunda och goda värderingar jag har. men det behövs mycket mer än så, det behövs en vilja från båda, en styrka från båda. jag tänker inte kämpa för att göra relationen hel när allt hon gör är att göra det ännu pissigare för mig.

jag tycker ni ska tänka efter och fundera på hur ni värderar era vänner. jag har alltid försökt att värdera mina vänner högre än allt annat och alltid gett av mig själv till det yttersta, för det är så mycket dom betyder för mig och det är så mycket som jag tycker att dom är värda för mig. vänner växer inte på träd och lova mig att kämpa för relationer som tryter. för kämpar båda så kommer relationen bli hel igen.

Where I stood - Missy Higgins