minns den gången vi låg i en soffa tillsammans i en lägenhet som ingen av oss ägde, i gävle. jag minns faktiskt inte hur lägenheten såg ut eller vilken färg soffan hade, jag var nog alldeles för uppslukad av någonting annat. dig?

jag minns hur alla varnat mig för dig, hur alla talade om hur många hjärtan du krossat och att du bara lekte med varje tjej. men jag trotsade dom allihop bara för att jag ville vara med dig. (jag vet inte om jag bara ville ha bekräftelse eller om jag faktiskt var kär i dig). men i vilket fall som helst så låg vi i den där soffan, någonstans i gävle och tittade på varandra. minns hur det pep till i din mobil av att du fick ett sms "jens, jag har en ashet tjej här hemma nu som du bara måste träffa, tror du skulle gilla henne". det var din bror som skrev så. jag minns att du svarade "jag skiter i det. jag har redan hittat min framtid".

jag kommer ihåg att jag inte riktigt förstod vad du menade med ditt sms, så du fick förklara. när jag väl förstod så blev jag varm i hela kroppen. och framförallt så trodde jag att du menade vad du skrev. jag gick på det, trots att jag visste vad alla hade varnat mig för.

okej allihopa, jag har varit kär. men bara i 3 veckor så jag har inte så stor erfarenhet av hur det är att vakna upp eller somna brevid någon man älskar. självklart borde jag lyssnat på vad alla sa, för det stämde oturligt nog så jävla bra. nu är jag bara rädd för att jag aldrig någonsin kommer bli kär igen...