snälla, hjälp mig med att svara på några frågor om kärlek

Det är inte fjärilar i magen hela tiden. Ibland vill jag bara gå ut genom dörren och aldrig komma tillbaka. Inte för att han är elak eller innehar några hemska egenskaper, utan för att jag alltid kommer att vara den som alltid letar efter bättre, och kräver förändring hela tiden. Varför just han? Han låter mig ha mitt eget liv, han struntar i om jag kommer hem klockan fem en söndagsmorgon och är full, han frågar inte vad jag har varit eller vad jag har gjort. Han är inte svartsjuk. Han är självständig och förlitar sig inte på mig. Hans lycka är inte beroende av mig. Även om jag är "fast" i ett förhållande så har jag behovet av att känna mig fri - annars går jag. Han kan leva utan mig, och jag kan leva utan honom. Men det är inte vad vi vill. Jag vill somna och vakna med honom, jag vill att han ska tvinga mig att berätta det som tynger mig och att han ska veta vad han behöver göra när jag helt plötsligt brister ut i gråt. Han känner mig som ingen annan, kanske till och med bättre än vad jag känner mig själv.